Tilda är inte så glad för nya människor, men hon tycker mycket om andra hundar, även de som är helt nya för henne. Jag uppskattar det, att hon kan vara social med de hundar som finns till hands, och det har aldrig blivit problem på hunddagiset, förmodligen delvis på grund av det. Men nu har det blivit problem.
När vi är ute och går möter vi en massa andra hundar, och vissa är pigga på att hälsa på henne, men de flesta är inte det. Deras ägare är inte heller så pigga på det. Då blir Tilda helt ängslig och orolig och tittar på mig och skäller. Det är som att hon inte förstår varför de inte bryr sig om henne och vill leka med henne. Och det kan ju vara obegripligt om man är världens bästa och charmigaste hund, som Tilda är. Samtidigt håller det ju inte att hon blir så bekymrad varje gång vi går förbi en annan hund som hon inte får leka med eller åtminstone hälsa på. Det skär i hjärtat att se henne, för hon verkar så olycklig av det. Och det skär också lite i hjärtat av dåligt samvete för att jag inte vet hur jag ska kunna hjälpa henne.
Ett trick som kan funka?
Jag har åtminstone inte vetat fram till nu, vad jag kan göra för att hon inte ska bli sådär olycklig. Jag har haft sånt fokus på hennes sociala behov, så jag glömde att tänka i andra banor. Jag började grubbla på om hon är för ensam och om vi träffar andra hundar för lite, istället för att fokusera på den specifika situationen. Helt fel, alltså. Jag borde veta bättre än så. Fast ibland far ens oro ju iväg så man inte blir helt rationell, när man vill att ens lilla älskling ska ha det bra och inte behöva bli avvisad eller ledsen för något alls.
Jag pratade med Ebba igår, hon påminde mig om ett trick som jag egentligen vet om. Att se till att Tilda riktar sin uppmärksamhet mot mig när vi möter andra hundar, så att hon inte bryr sig så mycket om dem. Då blir de inte något problem, för att det är mig hon tänker på. Får fylla fickan med godis och testa redan ikväll när vi ska ut och gå. Hoppas att det kan hjälpa. Men jag tror det, vet andra hundar det hjälpt.
